Intressant om vuxnas påverkan på ungas vilja att delta i lokal utveckling

Lotti Jilsmo som sedan nyår arbetar för organisationen Hela Sverige ska leva var och pratade på Västerviks Rotaryklubb idag. Titeln på föredraget var "Vuxnas påverkan på ungas vilja att delta i lokal utveckling". Lotti har stora erfarenheter från detta bl.a. genom sitt arbete med U Land (Ung på LANDsbygden) och det blev en intressant Rotarylunch.

Lotti berättade att det uppfattas som ett problem att ungdomar flyttar från landsbygden. Siffror visar dock att bland 21-åringar (mätning 2004 och 2008) väljer hela 80% att stanna kvar på hemorten. I Västervik är det 400 personer. Bilden av att "alla vill flytta" är inte helt sann. Lotta Svensson vid Uppsala universitet har forskat kring hur det ser ut i Söderhamn. En slutsats var att många skulle vilja stanna men det är inte socialt accepterat. Man ska flytta från hemorten till större städer, det är coolt. "Jag måste bort för att bli någon".

För ett tag sedan var jag på min egen barndomsort Vetlanda på en kvällsaktivitet i ett annat nätverk som jag ingår i. Där träffade jag "tjejer från förr". Både jag och min kompis som var med reagerade kraftigt på hur de här (idag) kvinnorna ursäktande förklarade att de "blivit kvar" i Vetlanda. Det var som att de förutsatte att vi ansåg att de var mindre värda p.g.a. att "de inte tagit sig från stan". Borde man inte, som hyfsat mogen 35+, kunna vara tillfreds med det liv man har valt och att man kanske är minst lika lycklig i barndomstaden som någon annanstans? Vem är någon annan att döma om det är OK eller inte? Om detta är svårt för de som är 35+ så är jag inte förvånad över att det är svårt att bära det med stolthet som ung.

Nåväl, åter till Lottis klokheter. Vad är det då som skapar den här bilden av att man är mer lyckad om man tar sig från hemorten? Lotti gav några tänkbara förklaringar:
- Föräldrars välvilja - mitt barn ska lyckas
- Kommuners jakt på högutbildade barnfamiljer
- Skolans / syos prioritering av teoretiska ämnen
- Media som lyfter fram lyckade storstadsbor

En väg för att få fler att stanna på hemorten - och vara stolta över det skulle kunna vara:
- Föräldrar fokuserar på att det viktiga inte är hur långt barnen har flyttat, utan att de är nöjda med sitt val
- Visa att en familj som stannar kvar i kommunen är lika mycket värd som en nyinflyttad
- Erbjuda bra utbildningsmöjligheter i kommunen - distansmöjligheter finns
- Bonde Söker Fru och lokala förebilder i media istället för Sex and the City och utflyttade ambassadörer

För att skapa stolta och engagerade unga behöver vi först stolta och engagerade vuxna. Lotti hårddrog det hela och föreslog att vi skulle kasta budgeten för att få folk att flytta till Västervik i papperskorgen och satsa på de som bor här istället. Jag håller inte med henne i detta eftersom jag anser att det ena inte utesluter det andra. Men det är en viktig poäng att arbeta mer med de som redan bor hos. Detta har vi delvis med både i besöksnäringens marknadsplan och i marknadsplanen för sysselsättning och tillväxt, där vi betonar vikten av våra egna invånare som ambassadörer för kommunen. Vi har dock mycket kvar att göra på området och det kommer att bli ett intressant arbete.

En poäng med att vara medlem i Rotary är nätverkandet. En annan är allt det goda arbete som organisationen verkar för jorden runt med att bl.a. utrota polio. Men det är dagar som idag som det känns lite extra värdefullt att vara rotarian: När man får en god lunch, trevligt sällskap och ett intressant föredrag där man både lär sig något och får något att fundera över.