Bomans i Trosa rockar

Var på Bomans i Trosa i helgen. Äntligen. Har velat dit i många år. Jag blev inte besviken utan tvärtom överträffades mina förväntningar med råge. Så, det är inte ofta som jag bloggar om specifika besöksmål/hotell/annat på andra orter men den här upplevelsen kan vi lära oss av och den var så bra att jag bara måste!

Min första kännedom kring Bomans i Trosa kommer från TUR-mässan i Göteborg. De flesta ställer ut under någon kedja där men inte Bomans. Länge har de haft en egen, "mysig" monter uppbyggd som ett av deras rum. När vi, sex tjejer, nu skulle kidnappa min svägerska och bästa vän för att fira hennes födelsedag blev det till slut ett besök.

Vi började Trosabesöket med en god lunch på Punschkällaren och en kort promenad genom den pittoreska trähusbyn (vi blev glatt överraskade allihop! dit måste jag igen!) och gick sedan till Bomans. Det räckte med att komma in i entrén så förstod vi att det var rätt ställe för oss.

Vi hittade en gigantisk tofs i lobbyn. Har måhända Maria Montazami varit här?

Vi bodde i Trosasviten och Hamnsviten - fantastiska miljöer! Direkt när vi kom in i rummen mådde vi liksom.... bra. Det tog inte en lång stund innan vi insåg att just miljöerna är ett kapitel för sig på Bomans. Hela hotellet är mycket genomtänkt och fullt av små detaljer som fångar ögat. En väl tilltagen mix av det mesta där allt på något sätt slutar hand i hand.

En vacker kinesisk skål på soffbordet. Bara en av alla detaljer som ögat fångar.

I sviten fanns en espressobryggare och födelsedagsbarnet Mia Ericsson hittade en egen hörna för att ta sig en kopp och en paus.

Känner man för att ta ett bad så fungerar det också.

Vi hade bokat njutpaket och där ingick en liten stunds massage och en härlig timma i Bomans badstuga. Massören var inbiten kajakpaddlare och hade paddlat i Västerviks skärgård ett antal gånger. Inte nog med det - han gör det i en VKV från Vitudden! Han kunde bekräfta att det är en fantastisk bra kajak och det kanske inte var så konstigt. Han har nämligen paddlat runt Kap Horn i en.

Middagen.... Först - vilken fantastisk restaurangmiljö! Det skulle jag vilja se mer av i Västervik. Kolla bara in den här coola lampan som fångade blickarna direkt!


Sen - maten! Superb! Vi avnjöt en fyrarättersmeny med vinpaket till. De av oss med iallafall ett litet vinintresse blev glatt överraskade - kompositionen och smakerna var riktigt bra.

Tack vare att alla bord är olika i form och storlek och att de dessutom står med mellanrum och ibland avskiljare i restaurangen så känns det inte som att det är så mycket gäster utan tvärtom att man är ganska ensamma om personalens uppmärksamhet. Det kan även ha berott på att vi blev kvar sent sent - och sist - under stora skratt....

Frukostbuffén var inte överdrivet stor men det fanns inget som jag saknade. Tvärtom innehöll den små saker som gav "extra plus", t.ex. miniwienerbröd. Här hittade vi dock det enda som vi inte tyckte passade in - kaffekoppar med små myror tryckta på. De kändes väldigt malplacerade.

Servicen har från första kontakten vid förfrågan till utcheckning varit kanon. Personlig. Omtänksam. Stina Boman må ha varit den som startade Bomans och hon må ha satt sin prägel här men hennes barnbarnsbarn Kristin Boman som nu driver det går verkligen inte av för hackor. Personerna är överhuvudtaget tydliga inte bara genom alla de fotografier som står uppställda överallt utan också för att deras personligheter genomsyrar hela värdskapet.

Ja, det blir många superlativ här men det är sällan jag blir så här exalterad. För en avslutande känsla och sammanfattning: Efter frukosten satte vi oss i en sittmiljö intill lobbyn och där blev vi liksom kvar. Filosoferade och diskuterade. Tills vi missat utcheckningstiden.... Men det är väl så det ska vara när man trivs, liksom.