Inflyttare på kö

Idag har jag haft en avstämning med Hanna Hägg som arbetar med inflyttarservice hos oss. Vi har diskuterat en större inflyttaraktivitet som vi skulle vilja genomföra nästa vår. Hanna berättade att hon under sommaren har haft ett stort antal besök av personer som är intresserade av att flytta hit till Västervik. Förutom ett antal svenska intressenter har sex olika tyska familjer tagit kontakt med henne. Enbart under sommaren! Det stärker min övertygelse om att inflyttarservice och den personliga kontakt som man får är en mycket viktig verksamhet för vår kommun.

Förra veckan träffade jag Staffan Petersson som flyttade till Västervik i juni. (Se tidigare blogginlägg här.) Han har nu några månaders erfarenhet av hur det är att bo här - och att flytta hit. Det värmde hjärtat när han spontant berättade hur otroligt väl bemött han blivit när han ringt runt till olika myndigheter och verksamheter i samband med flytten. Överallt hade han blivit välkomnad till Västervik, glatt bemött och en person hade t.o.m. tackat honom för att han flyttar hit.
- Jag frågade varför hon tackade mig, berättade Staffan, och då fick jag svaret "Jo men vi behöver verkligen dina skattepengar!"
Det var ett ärligt och härligt svar tycker jag och Staffan skrattade gott.

Jörgen Jonsson, rektor på Västerviks Gymnasium, skickade den här tyska artikeln till mig i somras. Han var på semester i Berlin och uppmärksammade en artikel om en läkarfamilj som flyttat från Berlin till Västervik. (Tack Jörgen!) Tidningen är Berliner Morgenpost som har ca en halv miljon läsare varje dag och artikeln går under rubriken "Ein neues Leben in Bullebü" (Ett nytt liv i Bullerbyn). Jag läste den - och kände mig uppriktigt stolt över att bo i Västervik. Så blev hjärtat sådär härligt varmt igen!